Detta är det andra albumet ifrån svenska Fredrika Stahl, som dock spenderar mest tid i Frankrike - något som framförallt genomsyrade hennes förra album. I detta album går hon lite mainstream, och det är märkbart - inte för att det är dåligt.

Genom hela albumet så presterar både Fredrika och hennes band mycket bra - albumet är varierat med allt ifrån svensk 50-talsjazz i form av "Dina Ögon Blå" till till fransk klagosång med "Pourqoui pas moi?" (inte skivans höjdpunkt, dock).

Favoriter är då det svänger till riktigt bra, och låtarnas texter är spännande - såsom i "Irreplacable" eller "Monumental Mismatch."

Absolut värd varje krona! Låt oss hoppas att hon inte överger Sverige och kommer hit och spelar live någon gång nu bara.